In English eng_flag ..

HEM / OM SUROLLE / Blogg / Sara Lidman-skåpet

Sara Lidman-skåpet.
SaraLidmanskap

Skåpet är tillverkat i furu och gradat och zinkat. Självfallet handhyvlat och skuret för hand som med allt jag gör. Dörrarna är i lind för att vara lätta skära i. Linden är lite mjuk men så pass formstabil att ett brett stycke inte behöver en gradslå för att inte slå sig. Vredet är i form av en flyende hare. Vred-hare

Kolonnen på ena dörrstycket illustrerar den västerbottniska portalen. Smidet är ritat av mig, beställt och utfört av Per Alnaeus i Kilafors. Den undre tandsnittslisten har jag länge velat ha med i någon form och här passsade den väl in. Krön och lister är fastnarade med utkluvna fyrkantiga björkdymlingar.

Texten "Granen visste det hela - vad alltihopet handlade om" är ett citat som inte bara finns i en kortnovell som heter "Före ordet" i tidskriften Provinsfrån 1994 utan även i artikelboken "Och trädet svarade" från 1988. Där finns historien med Saras kärlekshistoria med granen.




Man hör verkligen hennes sätt att uttala den meningen. På något outgrundligt sätt förstår man också vad hon talar om, speciellt när modern DNA-forskning kommit fram att granen är mer genetisk komplex än människan.

Skåpet är en privat beställning där kunden föreslog texten av Sara Lidman. Det var med glädje jag gjorde föreslog och utförde beställningen eftersom jag tycker att hon är en av det bästa norrlänska författarna genom tiderna. Sedan 1998 har jag sparat en tidningsartikel i verkstaden som jag tycker uttrycker hennes rakryggade politiska sammhällsengagemang så bra: Den handlar bl a om att Täby kommun klagar över att de måste underhålla fattiga kommuner i Norrland. Hon säger - "det är så skamligt så man blir alldeles grön! ...De har ju tagit skogen och arbetskraften för ingenting"

text


Tidningsartikel72dpi
Saraängeln som kröner skåpet fick en utstrålande frisyr som illustrerar att hennes aura fortfarande lever och brinner hos oss alla som läser henne. Hon har en självklar humanistisk livshållning och en närhet till de enkelt levande men komplexa romankaraktärerna. Jag behövde bara kasta en snabb blick på artikelbilden när jag skissade, så var ängeln klar. Sprungen ur henne själv.


Narbild-sara

Idag känns det som en ynnest att ha träffat henne personligen, jag tror första gången var i början av 80-talet. Hon kände till mig och min far Wille och visste att vi slöjdade i den västerbottniska slöjdtraditionen. Det gjorde mig både stolt och glad och stärkte slöjdaridentiteten.

Copyright © 2012  s u r o l l e.  Alla rättigheter reserverade